01. Min idrottsbakgrund
Jag har alltid varit "mullig", men min mamma har alltid uppmuntrat mig till att träna något, och jag har testat på många olika sporter som liten. Dans, ridning, handboll, men det jag hållt på lite längre med är tävlingssimmade som jag gjorde tills jag var 11 år. Därefter tog jag ett träningsuppehåll på ett par år innan jag började spela innebandy som 13-åring, höll på i ca ett år, tills min kompis slutade, och då orkade jag inte hålla på själv längre.
Det dröjde ytterliggare 3 år innan jag hittade vad som idag är min absoluta passion - rugby.
Jag var 16 år, hade precis börjat gymnasiet och fick veta att vi hade ett skollag. Har alltid gillat tuffare sporter, och när jag nu fick en chans att testa på rugby tog jag den och gick på skolans första träning. Kände mig totalt värdelös, vilket jag också var, men något fick mig att fortsätta. Efter det gick jag på varje träning jag fick chansen till. Tränade så hårt jag kunde för att bli duktig, lånade till och med hem en boll och övade hemma. Jag har nog aldrig varit så dedikerad till en sport tidigare. Det var så kul, de där första åren, när jag kände att jag ständigt utvecklades.
Sen slutade vår tränare, och vi stod utan tränare ett tag, och hade massor med strul inom laget, tappade många spelare, och rugbyn tappade lite struktur, men jag har harvat på under alla år, har många fina minnen och fortfarande så tycker jag verkligen att det är den BÄSTA sport som finns. älskar ALLT med den. Ibland vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra om jag skadade mig eller om något annat hände och jag blev tvungen att sluta, vad skulle jag göra då?
Rugbyn har verkligen gett mig mycket, och jag har även offrat mycket för rugbyn. Tack vare rugbyn träffade jag min sambo, och många andra fina människor jag lärt känna under årens lopp.
Jag har varit lite "ur form" ett par säsonger nu, vilket gör en enorm skillnad, det är ju inte alls lika kul att spela när man inte ens orkar springa!
Försöker göra något åt detta nu, hoppas att jag ska lyckas, och kunna prestera en aning bättre den här säsongen.
Det dröjde ytterliggare 3 år innan jag hittade vad som idag är min absoluta passion - rugby.
Jag var 16 år, hade precis börjat gymnasiet och fick veta att vi hade ett skollag. Har alltid gillat tuffare sporter, och när jag nu fick en chans att testa på rugby tog jag den och gick på skolans första träning. Kände mig totalt värdelös, vilket jag också var, men något fick mig att fortsätta. Efter det gick jag på varje träning jag fick chansen till. Tränade så hårt jag kunde för att bli duktig, lånade till och med hem en boll och övade hemma. Jag har nog aldrig varit så dedikerad till en sport tidigare. Det var så kul, de där första åren, när jag kände att jag ständigt utvecklades.
Sen slutade vår tränare, och vi stod utan tränare ett tag, och hade massor med strul inom laget, tappade många spelare, och rugbyn tappade lite struktur, men jag har harvat på under alla år, har många fina minnen och fortfarande så tycker jag verkligen att det är den BÄSTA sport som finns. älskar ALLT med den. Ibland vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra om jag skadade mig eller om något annat hände och jag blev tvungen att sluta, vad skulle jag göra då?
Rugbyn har verkligen gett mig mycket, och jag har även offrat mycket för rugbyn. Tack vare rugbyn träffade jag min sambo, och många andra fina människor jag lärt känna under årens lopp.
Jag har varit lite "ur form" ett par säsonger nu, vilket gör en enorm skillnad, det är ju inte alls lika kul att spela när man inte ens orkar springa!
Försöker göra något åt detta nu, hoppas att jag ska lyckas, och kunna prestera en aning bättre den här säsongen.
Kommentarer
Postat av: Malin I Form
Vad kul! Det verkar vara en spännande sport :D
Trackback
