Var och tränade ikväll. Skäms över hur dålig form jag är i. Emelie som fött barn för ett par månader sen typ var bara snäppet sämre, och hon har ju en ganska mycket bättre ursäkt än mig (Allt jag kan säga är att soffan är alldeles för mysig)

En lustig grej är iallafall när man är sådär jävla trött att man typ inte kan andas och är redo att lägga sig att dö, och man ändå får en pass... Hur den där bollen i handen kan uppbringa den där lilla lilla energin som finns kvar för att man ska kunna komma upp i hyfsad fart. Det är konstigt sånt där.

ÅÅÅH nu är det 42 dagar tills dublin! (en halv evighet) I CANT WAIT. Kommer bli galet kul. Japp det är bra att bygga upp förväntningarna redan nu så man kan bli besviken sen. Nej skoja bara, hittils har jag nog aldrig blivit besviken på en rugbyresa... fast det är kanske lite mindre roligt nu när man är singel, oh well, lite får man väl offra för att få bli lööved