Vi hade folk över igår och småfirade min födelsedag lite. Min kille hade bjudit in dem i hemlighet och skulle överaska mig. Stackarn, nog överaskade han mig allt...

Jag måste vara världens värsta person att försöka dölja något för, jag är nog lite väl misstänksam. Men det är väl bara naturligt att undra när ens kille börjar ringa hemliga telefonsamtal, köper 3 påsar chips till två personer, försöker tvinga mig att äta micromat så han ska slippa all disk från matlagningen, och när han försöker smyg-städa lite innan gästerna ska komma. Försöker lura i mig att vi MÅSTE gå en snabbis till en pub och att jag måste klä upp mig, trots att jag mest har lust att ligga i soffan och titta på TV i mina fula pyamasbyxor. Ja lätt var det nog inte, men väldigt fint gjort. När jag fick veta sanningen var jag först arg i 2 minuter till, det tog liksom lite tid att absorbera, och sen skrattade jag högt säkert lika länge när jag tänkte på alla dråpliga situationer.

Tack älsklingen för en fin kväll