Klockan är mitt i natten och ändå sitter man här... borde sova så jag orkar med imorn, så ska bara skriva det här inlägget innan jag kryper ner i sängen.

Är alltid uppe sent när inte Larry är hemma. Ser till att jag blir utmattad så att jag somnar direkt. Känns konstigt att ligga ensam i en stor säng annars. Börjar förstå vad gamla människor pratar om när de säger att de är omöjligt att sova efter deras partner gått bort. Hur fan sover man ensam när man har somnat brevid en annan människa varje natt i 30 år? Vet inte varför jag alltid ska tänka på sån sorglig skit jämt och göra mig själv ledsen...

PS. Bakade en kladdkaka idag! Kände mig så sjukt huslig. Sen hann jag bara smaka på den innan jag fick ont i magen. Ovärt.